Loreleiis hörna

Vi var på 75-årskalas igår :-)

Så här är de uppklädda och fina, ungarna mina...

 

Posten kom med paket :-)
Dök upp 2 qk dies (snowflakes och flourish) på posten idag, ska testas ikväll! Har även köpt ett par alfabet till (qk Grand Journal och qk sofisticate mini)... ska bli kul att testa. Sen får det vara köpstopp ett tag för pengarna bara springer iväg och med 2 dagars fp i veckan så blir det inte många kronor över ;-) Har dock en stämpelsats från Penny Black som ligger och väntar på Skapa Hobby. Och det är klart, för att kunna scrappa så behövs papper... men det får vänta iaf ett par veckor nu! Väntar på några minuters fritid så ska jag slutföra ett födelsedagskort också *blink blink*

... kan det passa? Lämna gärna omdöme om ni vågar ;-) Ni som mot all förmodan hittat hit :-D

Vi kom för sent till dagis i morse. Sonen skulle göra snöbollar hela vägen och jag hade inte hjärta att stoppa honom... När vi väl kommer dit så visar det sig att barnen i hans grupp ska vara INNE! När det är vackert väder och snö som faktiskt var användbar för första gången på länge... Nej, så kan vi inte ha det! Lilleman ville inte gå in och det förstår jag. Småbarnsgruppen var ute och deras fröken sa att han självklart fick vara ute med dem. Så jag springer in och meddelar lillemans fröknar att han kommer att vara ute med andra gruppen... varpå de fick myror i rumpan allihop och gick ut istället ;-) Det lönar sig att påminna om vädrets underbara möjligheter med snögubbar, pulkaåkning etc :-D

Har vi tur och håller oss friska så har vi barnvakt över natt i helgen!! Självklart bara till ena barnet (mini-me är för liten och sover inte utan mig än, jobbigt men sant). Men va skönt att slippa nattning på kvällen och dessutom veta att maken inte behöver gå upp under natten utan kan ligga i våran säng för omväxlings skull! UNDERBART :-) Nu börjar det mala, man kanske skulle göra sådana där nyttiga och välbehövliga saker när vi är ett barn mindre... typ IKEA, storstäda, fixa och dona... men.... näää... vi behöver en kväll utan oro för att någon ska vakna om vi tittar på film och myser. Lilltjejen vaknar väl, men hon sover ju ändå inte utan mig så hon får väl vara uppe då!

Hade en "tjejdag" i lördags med en vännina. Första riktiga dagen utan barn sedan lilltjejen föddes, det behövdes också. Var i Stockholm och besökte världens härligaste affär, bara papperspyssel för hela slanten *me like*. Hade kunnat stanna kvar för alltid tror jag!! :-D Lunch ute utan barn, har inte hänt sedan december 2007 (och då var det lunch på jobbet, räknas inte riktigt).

Saknar att träffa och umgås med vänner och bekanta. Den här årstiden är hemsk, är det inte vi eller barnen som ligger sjuka så är det de man vill träffa... Längtar efter vår och mindre förkylningar och magsjukor!

Hjärtat i halsgropen. Sonen är tillbaka på dagis. Jag ringde innan för att höra hur det stod till med magsjukor etc och alla var friska säger fröken. Kommer dit, klär av sonen och han springer iväg till kompisarna överlycklig för att vara på dagis för första gången på en månad. Så pratar jag med fröken, samma som jag tidigare pratat med i tfn... jo då, de var friska. Men hälften av personalen var sjuk, flera barn hade legat magsjuka i förra veckan osv. Vad gör man? Jag kunde ju inte gärna tala om för sonen att det redan var dags att gå hem!? Så n är han där, jag har magknip av nervositet och vet inte hur jag ska göra i morgon. Blä va jag tycker illa om det här! Jag vet att man inte kan skydda dem från allt och att man inte kan låsa in sig hela vintern av rädsla för just magsjuka. Men jag är så enormt rädd att jag inte vet vad jag ska göra. Nästa höst har jag ju inget annat val än att lämna på dagis men just nu har jag ju lyxen att ha dem hemma och det känns värdelöst att lämna sonen där när han kanske blir sjuk på köpet. BLÄ! Jaja... nu är han där iaf. Jag får fortsätta oroa mig.

Mini-me försöker gå. Men som tur är så går det inte riktigt än. Hon står lull (dvs utan stöd) någon halvminut eller tills hon inser att hon inte håller i sig. Favoritleksaken är ett aktivitetsbord hon fick av farbror i julklapp. Det spelar musik och då står hon och gungar i takt och skakar på huvudet. Äter dåligt just nu men det beror nog mest på alla tänder som kryper upp en efter en.

Dags att leta jobb? Insåg nyss att lilltjejen börjar bli stor och ringde kommunen för att höra mig för om dagisköer. Minst 6 månader kommer det ta att hitta en plats, men det var vi beredda på. Nu kommer bara frågan. När är det dags att börja leta jobb. Jag vet att det finns jobb för mig där vi bor, med det jag är utbildad till.... men jag vill inte söka av 2 anledningar... För tidigt känns det som. Maken kan ju vara hemma också, det är inte det. Men just nu passar det väldigt illa för honom att vara hemma även om han nog skulle vilja... och dessutom vill jag nog helst vara hemma ett tag till. Började jobba när sonen var 9 månader och det känndes aldeles för tidigt. Vill iaf ha ammat klart innan jag börjar och det verkar inte vara någon ändå på ammandet :-/ HJÄLP!

"NEEEJ!!! JAG VILL INTE ÅKA HEM!!! LYSSNA PÅ MIG!!! VÄND BILEN NU MED DET SAMMA!!! " (Lilleman i bilen på väg hem från mormor och morfar igår... vi fick tvinga in honom i bilen utan ytterkläder och han skrek hela vägen hem.... tror ni han älskar sin mormor och morfar? ;-) Han ville sova över men det går ju inte när morfar ska upp och jobba!)

Dottern ramlade baklänges idag. Hon skulle resa sig upp från knä till ståendes i badrummet, höll sig med ena handen i elementet och jag hann inte med. Vips faller hon rakt bakåt, slår huvudet i dörrkarmen, hörnet på dörren (vasst!) och till slut i golvet. Världens duns ggr 3!! Det blev bara tyst, sedan spricker munnen upp på henne och släpper ut ett skrik av ren smärta och rädsla... Världen försvann för mig ett tag. Fick förhållningsregler från sjukvårdsupplysningen om att kolla henne var 20e minnär hon sov, självklart somnade hon ganska direkt efter fallet. Men hon har inte kräkts eller varit annorlunda så vi är nog på den säkra sidan nu....

Det är andra gången på 2v som skrämmer mig halvt medvetslös!!

Vi vaknade kvart över sex i morse! Inte av fri vilja, inte av väckarklockan och inte av barnen.... nej... istället vaknade vi av att det borrades i källaren så det skakade i kudden! Dottern vaknade och blev hysterist rädd. Sonen blev rädd och ledsen. Jag blev mest arg! Jag vet att de håller på att byta fjärrvärmepump i källaren och att den sitter rakt under vårat vardagsrum och sovrum. Men måste man börja så tidigt på morgonen!? Finns det ingen gräns för vad som är rimligt?! De började strax innan sex med att banka och fixa och sedan somnade jag om för att vakna igen av borren. Blev så arg! Hela dagen igår borrades det och Lilleman som inte är så förtjust i borrljud om han inte ser borrmaskinen gick och höll för öronen mest hela dagen Blä!

Mini-me vaknade med ögoninflammation. Vi har inte träffat någon som kan ha smittat henne, sonen har varit hemma från dagis (ledig) hela den här veckan... var kommer det infrån? Trodde i min enfald att man var tvungen att bli smittad av någon för att få sån't. Ja ja, det var iaf inget värre ;-)

"Mamma, nu ska jag bli en figur!" sonen snurrar runt på golvet, slår på armen och blir en Ben10-figur... "Vilken figur är du då?" frågar jag.... "Den med Tjinget!" ;-)

Nu! Efter mycket om och men så har vi Internet hemma igen. Det har ju bara tagit nästan ett år den här gången, sist var det nog närmare 1.5 år ;-) Så skönt att faktiskt ha koll på  Internetbanken igen och kunna kolla sina mail mer än på helgerna förutsatt att man är hos någon som har Internet.

Sonen får vara hemma från dagis den här veckan eftersom vi ska ha storkalas på lördag och jag inte vill riskera att han ligger i något igen. Sist vi skulle ha kalas (den gången var det mitt födelsedagsrum) så låg vi genomförkylda med feber alla 4. Han blev jätteledsen när vi meddelade att vi var tvugna att ställa in och att farmor och farfar, mormor och morfar och alla andra fick stanna hemma. Den här gången chansar jag med andra ord inte. Även om det inte går något på dagis nu vad jag vet så tänker jag inte riskera att sitta där sjuk i helgen igen.  Vill inte se honom så ledsen. Jag vet att han missar lucia på dagis och det är hemskt. Men om man frågar honom om han vill vara hemma eller vara tomte på dagis så säger han "men mamma, jag har redan haft lucia på dagis" Det är med andra ord inte viktigt för honom vilket kalaset är.

Mini-me kryper nu runt från rum till rum och jag trodde att det skulle göra henne mer nöjd. Lite bättre har det blivit. Men hon är extremt mammig. Det går bra när jag inte är där... men om jag är hemma och går ifrån henne eller ger henne till någon annan så är hon otröstlig. "mammam!! mammamma! ljuder genom hela lägenheten. Gullunge. I gårkväll när hon vaknade i min famn så lutar hon sig bakåt (så hon såg pappa som satt brevid oss) och säger "pappa!" !! Min tjej börjar bli stor! Just nu jagar hon storebror som springer fram och tillbaka i vardagsrummet. Självklart över nätverkssladden som just nu ligger som en röd orm över hela vardagsrummet i väntan på att vi ska få ordning på trådlöst.

Lussefika/glöggparty på lördag som sagt. Eller försenad födelsedagsfika, vilket man nu väljer att kalla det. Hur som helst så ska glöggsetten invigas! Jag fick glöggset i julklapp för några år sedan och året efter fick jag ett till i födelsedagspresent. Eftersom varken jag eller maken dricker glögg så har allt legat trygg nedpackat i en kartong men nu fick jag äntligen en ursäkt att plocka fram det och faktiskt använda det. Mamma kommer bli så stolt över mig ;-)

Nej! Nu reser sig dottern mot tvättställningen igen... blir snart tokig.

Vi hade ju varit ute i god tid! Trodde vi i alla fall. Vi var och köpte Lillemans vinterjacka och byxor för flera veckor sedan för att inte stå där med skägget i brevlådan när snön plötsligt skulle till att dyka upp. Skor inhandlades även de... köpte lite för stort för att det skulle passa hela vintern. Men! Så kom dagen när vi skulle använda byxor och jacka för första gången... Jackan var för liten och byxorna nästan för korta!!! Fast det var så stort när vi köpte det... så nu står vi där med en jacka som är tight och byxor som kommer vara för korta redan till jul! Var således ner på stan och köpte en uppsättning till eftersom det är allmänt känt att vintern kan hålla i sig ända till april. Men, när vi kom hem och skulle prova på sonen så var även den jackan tight! Min lillkille är faktiskt bara 98cm och väger ca 15 kg...  104 borde inte vara för tight! Men men....  så nu står vi där... i morgon ska hela familjen till stan för att göra ett 3e och SISTA försök att hitta ordentliga kläder till sonen inför vintern! Han avskyr att prova kläder men vi har inget val.

Dottern min växer så det knakar. Vi ska på 8 mån kontroll 3e december igen. Kryper just nu runt under mormors rullator (tillfälligt på besök efter höftoperation) och försöker ställa sig upp första chans hon får. Hon äter som en häst och sover väldigt lite... Hon har helt enkelt inte tid att sova. "Mamma!" säger hon med eftertryck när hon är på rätt humör. Men oftast är det osamanhängande vokaler och inte så mycket ordentligt joller än (typ gagagaga eller dyl).

Bröllopskort. Jag försöker få ordning på bilderna från vårat lilla bröllop men det går långsamt. Mest för att jag har ständig "hjälp" av lilltjejen som vill vara med och dra i alla papper, band, saxar och knivar. Skulle behöva en helgs semester för att få jobba ifred så skulle jag snart vara klar.

Nu drar hon i mig igen så nu är det dags att ge sig....

Vi är ensamma den här helgen, mini-me och jag. Lilleman och maken är hos svärföräldrarna och byter till vinterdäck. Vi valde att stanna hemma eftersom det var meningen att sommardäcken skulle med hem den här gången och då får inte mini-me's bilbarnstol plats i baksätet. Tråkigt men så fick det bli. Tror ni inte att maken ringer idag på morgonen och meddelar att han av någon anledning har beslutat att sommardäcken får vara kvar där nere ändå! Då hade jag ju kunnat följa med ner med mini-me ändå! Nu missar vi att träffa nya kusinen till våra barn som kom i slutet av oktober gö! Typiskt! Ja ja, lilleman har i alla fall fått träffa nya kusinen ,det är alltid  något!

Sitter således hemma hos mina föräldrar och beklagar mig eftersom jag redan klättrar på väggarna av att vara hemma utan min son!! Hur kan man sakna någon så enormt efter så kort tid? När de är där så längtar man efter en lugn stund men när de är borta så blir det som ett vacum istället!

Trots... Någon som känner igen det begreppet? Sonen som varit blöjfri i ett halvår har nu börjat kissa på sig igen. Inte hela tiden men någon gång varannan eller var tredje dag, nästan uteslutande på kvällen. Tror utan någon större tvekan att det handlar om ren och skär trots. Han är hemsk på kvällarna just nu, vill inte borsta tänderna, skriker och gråter om vart annat. Och mitt i allt det här så slutar det med att han kissar i kallingarna. Jag vet att jag borde tiga ihjäl problemet eftersom han får negativ uppmärksamhet av att jag blir ledsen och irriterad när det händer. Men jag var så stolt över honom för att han var torr och så känns det som att vi får börja om från början. Det känns som ett nederlag, men inte hans utan mitt eftersom jag inser att det är jag som triggat igång beteendet. Jag vet ju att det är normalt att det går lite fram och tillbaka även efter ett halvår, men jag hade just slutat nojja över att det kunde hända olyckor eftersom inga hände... Men men... Jag försöker vara pedagogisk och inte göra någon stor grej av det, inte visa att jag blir ledsen och arg utan bara ta det som det är. Problemet kommer när man ska försöka få in honom i duschen för att skölja av eländet eftersom jag inte vill att han ska behöva sova så och sedan gå till dagis och lukta blä. Han vill inte in i duschen och så blir det bråk om det istället. Vi är helt klart inne i en ond spiral just nu. Förhoppningsvis släpper det snart så jag får tillbaka min underbara lilleman igen...

Mini-me då... Har fått två tänder nu, sött som bara den. Ålar sig fram, hasar sig fram på rumpan (eller egentligen hoppar hon nog mer, ser ut som en liten studsboll när hon sätter fart). Hon äter med god aptit och är allmänt mysig. Gillar fortfarande inte att sitta själv på golvet men sitter man där med henne är hon nöjd. Hon reste sig upp för första gången förra fredagen! Drog sig upp till stående med hjälp av brorsans bokhylla. Min lilla 7 månaders dotter! Det går för fort! Härom dagen när jag hängde tvätt så hör jag ett fnitter från golvet. Då hade hon försökt dra sig upp i tvättställningen men tappat fotfästet och hängde i armarna med magen upp och tårna lätt i golvet från tvättställningen och fnittrade... Hur sött som helst.

Nej! Nu får det vara måndag så maken och sonen kommer hem igen... tycker jag... första gången på länge man faktiskt längtar efter en måndag ;-)

Jag vet... jag är dålig på att uppdatera ;-) Men bara för att jag inte har någon dator till "vardags". Lånar fortfarande mammas när vi är där vilket just nu inte händer så ofta. Väntar och väntar på dator och Internet men av olika anledningar så har det dragit ut på tiden.

Har ett nytt intresse dock. Göra egna kort! Jättekul! Jag är fortfarande nybörjare och har begränsat med material och framför allt begränsat med tid att ägna åt min nyvunna kärlek ;-) Men det jag hunnit med hitills har varit helkul! Skulle behöva en dag i stockholm för att botanisera i specialbutiker och bland papper och verktyg. Nu blir det vad jag kan hitta på stan hemma och där finns verkligen inte allt för mycket att hänga i julgran. Men det går! Kommer lägga in lite kort här om någon är intresserad.

Dottern tar sig fram! Sedan några dagar tillbaka så har hon sakta men säkert börjat dra sig fram på golvet. Hon hinner inte så långt innan man hinner ifatt dock. Hon tröttnar fortfarande ganska fort på att ligga på golvet men bara det att hon tar sig fram lite hoppas jag ska väcka lite intresse för att vara mer självständig och inte hela tiden vara beroende av att bäras runt. Hon drog sig upp i leksakslådan i vardagsrummet igår med resultatet att den rasade över hela henne! Oj så arg hon blev! Men ingen större skada skedd.

Sonen har varit sjuk hela veckan och därför hemma från dagis. Nästa vecka är det dagis igen som tur är för han klättrar snart på väggarna här hemma. Han saknar sina kompisar och saknar att kunna fara runt och leka som vanligt.

Kalas idag hemma hos svägerskan. Tårtkalas! Vi har laddat ända sedan förra lördagens tårtkalas  som var det 3e i raden på bara 2 veckor...

Jag är nyförälskad! I ett par ringar! Släta, smala enkla guldringar med barnens namn inristat på ovansidan. Vill ha! Men inte var det gratis (så klart) så det får vänta ett tag. Man kanske kan önska sig i kombinerad födelsedagspresent/julklapp/morsdagspresent :-D

Förra helgen var det dop. Och det gick mycket bättre än jag någonsin hade kunnat hoppas på. Vi var genomförkylda alla 4 och hade inte sovit på två nätter innan men trots det satt Lilleman still  och tyst i kyrkan. Mini-me låg snällt i famnen tills prästen hade badat henne lite lätt (då tröttnade hon på att vara still och ville därifrån). Fika och lättlunch med sedvanlig presentöppning. Inte en enda present som var "dublett"! Inte illa! Självklart fick vi hjälp av kusin vitamin och krakel spektakel som aldrig kan låta bli. Trots att man ber snällt flera gånger och dessutom sedan på skarpen, så måste man vara med och slita i kort och paket. Lilleman tröttnade och gick därifrån! Men summa summarum var det en jättebra dag!

Veckan som varit har vi sedan spenderat hemma, först alla 4 eftersom maken var sjuk han också. Missade 5 månaderskontrollen på BVC eftersom de inte ville vaccinera Mini-me när hon var förkyld. Nytt försök på onsdag.

Annars har det inte hänt så mycket i veckan som gått. Dagis igen på tisdag. Skönt men tomt.

Det kokas äppelmos. I stora lass. Plockade 4 kassar Transparent Blanche hos makens bror i helgen och nu ska här bli mos! Mums till pannkakan det! Det står en äppelpaj på bänken och väntar också :-D Sensommar när den är som bäst, om man nu struntar i regnet som fullkomligt vräker ner utanför fönstret!

Weekend hos svärföräldrarna. Vi har varit hos makens familj i några dagar. Kusinerna har haft kalas med tårta och allt som hör till. De är bara 3 stycken monster mellan 3 och 6 år men OJ va de låter när de sätter fart! Den ena leker speedway, den andra sitter i kassan på affären och piper med kassaapparaten och den tredje hittade en stor traktor att köra runt i huset. Är glad att vi bara har 2 barn och att de som tur är inte är enormt högljudda än.

Åter i vardagen i morgon. Maken börjar jobba och på tisdag är det dags för dagis för Lilleman. Det är med blandade känslor jag skickar iväg dem. Jag gillar att ha hela familjen hemma, vem gör inte det. Men samtidigt är det skönt när man kommer tillbaka i sina vardagsrutiner. Allt tar lite längre tid när man är alla hemma. Lilleman ska börja på ny avdelning på dagis och det ska bli spännande. Ser fram emot all tvätt som blir när han nu blöjfri ska skickas till dagis och med all säkerhet kommer glömma säga till när det är dags. Mini-me växer så det knakar. Hon döps om några veckor och det börjar bli dags att leta fram kläder åt både henne och mig inför kalaset. Sonens kläder är klara och maken har hur mycket som helst att välja på. Men min garderob må vara fylld till brädden... men det finns ändå inget att sätta på sig som känns bra. Så på tisdag blir det raka vägen ner på stan med mormor som barnvakt under shoppingen för att se om vi kan hitta något lämpligt som både passar, platsar och dessutom är amningsvänligt utan att se ut som en jutesäck.

Just så låter det runt omkring mig. En rad människor (av generationen äldre än oss) har den senaste tiden kläckt ur sig denna härligt käcka och syrliga kommentar. Kvinnor har lagat mat, städat, tvättat, handlat etc,  med barn på höften sedan tidernas begynnelse. Det är väl inget speciellt med det? Pappor har jobbat och varit hemifrån i alla tider... Ja, det är mycket möjligt. Men till skillnad från våra tidigare generationers mödrar och kvinnor, så har dagens mödrar krav på sig som inte funnits tidigare.

Vi ska se ut som tagna ur en modetidning, vara smala, fasta i hullet och vältränade redan 4 veckor efter förlossningen. Vi ska ha det perfekta hemmet, välstädat, nyputsat och med en stor portion av inredningsmässigt mästerverk. Vi ska kunna plocka fram mat eller bullar till oanmälda gäster utan att tappa fasaden av den perfekta modern med de perfekta barnen som fläckfria och matchande klänger runt benen.

Så långt känner nog våra mammor, svärmödrar och mor-/farmödrar igen sig i mångt och mycket. Men vad som skiljer oss åt är att allt detta ska ske i kombination med medias och samhällets norm av att ta sig tid för självförverkliga oss själva, ha egentid som enskild individ och som par, hinna med att träna aktivt, lämna och hämta på dagis där man gärna även ska vara med i föräldraråd eller dylikt. Det är aktiviteter för barnen som aldrig förr. För att ha råd med den materiella standard som vi låtsas att vi ända just har råd med så blir man tvungen att börja jobba tidigare än önskat och om inte annat så kan man inte vänta för länge för tillgången på dagisplats är styrande... Så där sitter man sedan, två heltidsarbetande (ja, för chefen såg ju så besviken ut när man tog upp deltidsarbete för diskussion, att man snabbt sa att det är klart att jag jobbar heltid! Behöver du ha mig på  helgerna ibland också... ja, men det får vi väl lösa!)... två heltidsarbetande föräldrar med magsår och den berömda "väggen" på armlägds avstånd. Barnen går heltid på dagis och även det får man magsår för... för det kan ju inte vara bra att de är där så långa dagar...

Ja, kvinnor har fött barn i alla tider... Men trots att en förälder, och i mina ögon framförallt en mamma, idag har krav på sig som inte fanns för 50 år sedan, så blir inte dygnet längre och pengarna räcker inte längre. Och vad jag vågar kräva av min omgivning är att bli respekterad och accepterad även när orken är slut. 

Morr! Det är tur att man är välsignad med en man som trots sin uppväxt i ett traditionellt hem där mamma skött om marktjänst och pappa grovgörat, delar min syn på att man delar på allt i ett hem och i en familj.

En urgammal variant av tortyr utspelar sig just nu i vårat hem. Inte droppande vatten i pannan, bortdragning av naglar eller "iron maiden" (och då menar jag inte bandet *ler*). Natt nr 4 utan sömn. Kan man överleva utan sömn? "Mini-me" försöker, med till stor del lyckat resultat, att köra slut på mamma sin innan semestern ens är slut. Hur ska det då gå när maken börjar jobba och jag blir hemma själv på dagarna med Mini-me och Lilleman som dessutom ska slussas till dagis och potttränas.  Jag vet... så är det att vara förälder (eller som mormor säger "välkommen till klubben!").  Men var det så här vi trodde att det skulle vara? Hade vi räknat med 2 (ja, du läste rätt, inte ett utan två!) barn som inte ser någon mening med att sova på nätterna, åka vagn och vara nöjd i bilen? Barn som kräver mer än vad barn bör kräva enligt "mallen". Vi hade inte räknat med ett kolikbarn som vägrade napp tills han var 9  månader, som inte sov en natt i egen säng innan han fyllde 1 år, som krävde att bli buren dagarna igenom och som ammade minst en gång i timmen första 6 månaderna. Vi hade absolut inte räknat med att barn nr 2 skulle bli likadant! Vi var beredda på det och inställda på att det kunde bli tungt, men inte trodde vi att vi skulle välsignas med samma elände igen. Nu är vi där. Visserligen äter hon inte riktigt lika ofta på dagarna (bara varannan timme!) och sover själv i sin egen säng i en timme på kvällen (om man har tur och lyckas lägga ner henne vid exakt rätt tidpunkt). Men vagnen avskyr hon, bäras vill hon hela tiden och napp förstår hon inte poängen med alls.

Nu får ni inte missförstå mig! Jag älskar mina små över allt annat och skulle inte byta bort dem för allt i världen. Jag lovar att återkomma med större tilltro till livet när jag fått sova mer än 45 min i sträck! Fast det är klart... när Mini-me skrattar så hon kiknar av att man pussar henne på magen, eller när Lillemans blonda kalufs dyker upp bakom fotgaveln och viskar "mamma, får jag sova hos er?"... då är det värt det... det är värt allt! Strunt samma att man ser ut som ett nyvaket, gråhårigt vrak när man lämnar på dagis! "Nyponrosens" dagar är över! Jag är och förblir mamma till de två mest underbara monsterungarna som hamnat på denna jord!

Tänkte jag skulle ge mig på det här med att blogga. Tiden räcker sällan till men vi provar!

---

Regnar idag, igen! Sonen och maken har gömt sig i garaget där de bygger tv-bänk. Alltid projekt på gång! Men det är väl så det ska vara. Semestern ska gå åt till att göra allt det där som man inte hinner annars.... i det här fallet till att bygga, måla och träffa svärföräldrar.

Sitter kattvakt åt föräldrarnas minitigrar. 4 stycken är de och en av dem är nyopererad med 2 härliga dränage i kinden. Med tratt på huvudet och rakad (norsk skogkatt) så ser han lite lustig ut. Han har vissa problem med att ta sig upp och ner för trappen och de andra katterna är lite väl närgågna för hans smak just nu.

Ska försöka få tag på sportbutiken också. Planerar att köpa en Crosstrainer och de skulle få in nya modeller  i veckan som gått. Får ta barnen med i morgon och åka dit om de nu har kommit som utlovat. Hinner aldrig gå och träna så träning hemma verkar vara enda alternativet. Sedan får vi väl se hur mycket den kommer att användas. Får jag som jag vill så blir det minst 5 timmar i veckan... men det visar sig. Har en liten "mini-me" här hemma på 4 månader som avskyr att ligga i vagn så det blir inte många långpromenader tyvärr. Hade ju hoppats på att barn nr 2 skulle vara mer benägen att gilla vagnen än barn nr 1 var, men jag fick inte som jag ville...

Nu vaknar lilltjejen så jag får nog trippa dit...