Äppelmos
Det kokas äppelmos. I stora lass. Plockade 4 kassar Transparent Blanche hos makens bror i helgen och nu ska här bli mos! Mums till pannkakan det! Det står en äppelpaj på bänken och väntar också :-D Sensommar när den är som bäst, om man nu struntar i regnet som fullkomligt vräker ner utanför fönstret!
Weekend hos svärföräldrarna. Vi har varit hos makens familj i några dagar. Kusinerna har haft kalas med tårta och allt som hör till. De är bara 3 stycken monster mellan 3 och 6 år men OJ va de låter när de sätter fart! Den ena leker speedway, den andra sitter i kassan på affären och piper med kassaapparaten och den tredje hittade en stor traktor att köra runt i huset. Är glad att vi bara har 2 barn och att de som tur är inte är enormt högljudda än.
Åter i vardagen i morgon. Maken börjar jobba och på tisdag är det dags för dagis för Lilleman. Det är med blandade känslor jag skickar iväg dem. Jag gillar att ha hela familjen hemma, vem gör inte det. Men samtidigt är det skönt när man kommer tillbaka i sina vardagsrutiner. Allt tar lite längre tid när man är alla hemma. Lilleman ska börja på ny avdelning på dagis och det ska bli spännande. Ser fram emot all tvätt som blir när han nu blöjfri ska skickas till dagis och med all säkerhet kommer glömma säga till när det är dags. Mini-me växer så det knakar. Hon döps om några veckor och det börjar bli dags att leta fram kläder åt både henne och mig inför kalaset. Sonens kläder är klara och maken har hur mycket som helst att välja på. Men min garderob må vara fylld till brädden... men det finns ändå inget att sätta på sig som känns bra. Så på tisdag blir det raka vägen ner på stan med mormor som barnvakt under shoppingen för att se om vi kan hitta något lämpligt som både passar, platsar och dessutom är amningsvänligt utan att se ut som en jutesäck.
Weekend hos svärföräldrarna. Vi har varit hos makens familj i några dagar. Kusinerna har haft kalas med tårta och allt som hör till. De är bara 3 stycken monster mellan 3 och 6 år men OJ va de låter när de sätter fart! Den ena leker speedway, den andra sitter i kassan på affären och piper med kassaapparaten och den tredje hittade en stor traktor att köra runt i huset. Är glad att vi bara har 2 barn och att de som tur är inte är enormt högljudda än.
Åter i vardagen i morgon. Maken börjar jobba och på tisdag är det dags för dagis för Lilleman. Det är med blandade känslor jag skickar iväg dem. Jag gillar att ha hela familjen hemma, vem gör inte det. Men samtidigt är det skönt när man kommer tillbaka i sina vardagsrutiner. Allt tar lite längre tid när man är alla hemma. Lilleman ska börja på ny avdelning på dagis och det ska bli spännande. Ser fram emot all tvätt som blir när han nu blöjfri ska skickas till dagis och med all säkerhet kommer glömma säga till när det är dags. Mini-me växer så det knakar. Hon döps om några veckor och det börjar bli dags att leta fram kläder åt både henne och mig inför kalaset. Sonens kläder är klara och maken har hur mycket som helst att välja på. Men min garderob må vara fylld till brädden... men det finns ändå inget att sätta på sig som känns bra. Så på tisdag blir det raka vägen ner på stan med mormor som barnvakt under shoppingen för att se om vi kan hitta något lämpligt som både passar, platsar och dessutom är amningsvänligt utan att se ut som en jutesäck.
Kvinnor har fött barn i alla tider
Just så låter det runt omkring mig. En rad människor (av generationen äldre än oss) har den senaste tiden kläckt ur sig denna härligt käcka och syrliga kommentar. Kvinnor har lagat mat, städat, tvättat, handlat etc, med barn på höften sedan tidernas begynnelse. Det är väl inget speciellt med det? Pappor har jobbat och varit hemifrån i alla tider... Ja, det är mycket möjligt. Men till skillnad från våra tidigare generationers mödrar och kvinnor, så har dagens mödrar krav på sig som inte funnits tidigare.
Vi ska se ut som tagna ur en modetidning, vara smala, fasta i hullet och vältränade redan 4 veckor efter förlossningen. Vi ska ha det perfekta hemmet, välstädat, nyputsat och med en stor portion av inredningsmässigt mästerverk. Vi ska kunna plocka fram mat eller bullar till oanmälda gäster utan att tappa fasaden av den perfekta modern med de perfekta barnen som fläckfria och matchande klänger runt benen.
Så långt känner nog våra mammor, svärmödrar och mor-/farmödrar igen sig i mångt och mycket. Men vad som skiljer oss åt är att allt detta ska ske i kombination med medias och samhällets norm av att ta sig tid för självförverkliga oss själva, ha egentid som enskild individ och som par, hinna med att träna aktivt, lämna och hämta på dagis där man gärna även ska vara med i föräldraråd eller dylikt. Det är aktiviteter för barnen som aldrig förr. För att ha råd med den materiella standard som vi låtsas att vi ända just har råd med så blir man tvungen att börja jobba tidigare än önskat och om inte annat så kan man inte vänta för länge för tillgången på dagisplats är styrande... Så där sitter man sedan, två heltidsarbetande (ja, för chefen såg ju så besviken ut när man tog upp deltidsarbete för diskussion, att man snabbt sa att det är klart att jag jobbar heltid! Behöver du ha mig på helgerna ibland också... ja, men det får vi väl lösa!)... två heltidsarbetande föräldrar med magsår och den berömda "väggen" på armlägds avstånd. Barnen går heltid på dagis och även det får man magsår för... för det kan ju inte vara bra att de är där så långa dagar...
Ja, kvinnor har fött barn i alla tider... Men trots att en förälder, och i mina ögon framförallt en mamma, idag har krav på sig som inte fanns för 50 år sedan, så blir inte dygnet längre och pengarna räcker inte längre. Och vad jag vågar kräva av min omgivning är att bli respekterad och accepterad även när orken är slut.
Morr! Det är tur att man är välsignad med en man som trots sin uppväxt i ett traditionellt hem där mamma skött om marktjänst och pappa grovgörat, delar min syn på att man delar på allt i ett hem och i en familj.
Vi ska se ut som tagna ur en modetidning, vara smala, fasta i hullet och vältränade redan 4 veckor efter förlossningen. Vi ska ha det perfekta hemmet, välstädat, nyputsat och med en stor portion av inredningsmässigt mästerverk. Vi ska kunna plocka fram mat eller bullar till oanmälda gäster utan att tappa fasaden av den perfekta modern med de perfekta barnen som fläckfria och matchande klänger runt benen.
Så långt känner nog våra mammor, svärmödrar och mor-/farmödrar igen sig i mångt och mycket. Men vad som skiljer oss åt är att allt detta ska ske i kombination med medias och samhällets norm av att ta sig tid för självförverkliga oss själva, ha egentid som enskild individ och som par, hinna med att träna aktivt, lämna och hämta på dagis där man gärna även ska vara med i föräldraråd eller dylikt. Det är aktiviteter för barnen som aldrig förr. För att ha råd med den materiella standard som vi låtsas att vi ända just har råd med så blir man tvungen att börja jobba tidigare än önskat och om inte annat så kan man inte vänta för länge för tillgången på dagisplats är styrande... Så där sitter man sedan, två heltidsarbetande (ja, för chefen såg ju så besviken ut när man tog upp deltidsarbete för diskussion, att man snabbt sa att det är klart att jag jobbar heltid! Behöver du ha mig på helgerna ibland också... ja, men det får vi väl lösa!)... två heltidsarbetande föräldrar med magsår och den berömda "väggen" på armlägds avstånd. Barnen går heltid på dagis och även det får man magsår för... för det kan ju inte vara bra att de är där så långa dagar...
Ja, kvinnor har fött barn i alla tider... Men trots att en förälder, och i mina ögon framförallt en mamma, idag har krav på sig som inte fanns för 50 år sedan, så blir inte dygnet längre och pengarna räcker inte längre. Och vad jag vågar kräva av min omgivning är att bli respekterad och accepterad även när orken är slut.
Morr! Det är tur att man är välsignad med en man som trots sin uppväxt i ett traditionellt hem där mamma skött om marktjänst och pappa grovgörat, delar min syn på att man delar på allt i ett hem och i en familj.
Ny dag, nya tag?
En urgammal variant av tortyr utspelar sig just nu i vårat hem. Inte droppande vatten i pannan, bortdragning av naglar eller "iron maiden" (och då menar jag inte bandet *ler*). Natt nr 4 utan sömn. Kan man överleva utan sömn? "Mini-me" försöker, med till stor del lyckat resultat, att köra slut på mamma sin innan semestern ens är slut. Hur ska det då gå när maken börjar jobba och jag blir hemma själv på dagarna med Mini-me och Lilleman som dessutom ska slussas till dagis och potttränas. Jag vet... så är det att vara förälder (eller som mormor säger "välkommen till klubben!"). Men var det så här vi trodde att det skulle vara? Hade vi räknat med 2 (ja, du läste rätt, inte ett utan två!) barn som inte ser någon mening med att sova på nätterna, åka vagn och vara nöjd i bilen? Barn som kräver mer än vad barn bör kräva enligt "mallen". Vi hade inte räknat med ett kolikbarn som vägrade napp tills han var 9 månader, som inte sov en natt i egen säng innan han fyllde 1 år, som krävde att bli buren dagarna igenom och som ammade minst en gång i timmen första 6 månaderna. Vi hade absolut inte räknat med att barn nr 2 skulle bli likadant! Vi var beredda på det och inställda på att det kunde bli tungt, men inte trodde vi att vi skulle välsignas med samma elände igen. Nu är vi där. Visserligen äter hon inte riktigt lika ofta på dagarna (bara varannan timme!) och sover själv i sin egen säng i en timme på kvällen (om man har tur och lyckas lägga ner henne vid exakt rätt tidpunkt). Men vagnen avskyr hon, bäras vill hon hela tiden och napp förstår hon inte poängen med alls.
Nu får ni inte missförstå mig! Jag älskar mina små över allt annat och skulle inte byta bort dem för allt i världen. Jag lovar att återkomma med större tilltro till livet när jag fått sova mer än 45 min i sträck! Fast det är klart... när Mini-me skrattar så hon kiknar av att man pussar henne på magen, eller när Lillemans blonda kalufs dyker upp bakom fotgaveln och viskar "mamma, får jag sova hos er?"... då är det värt det... det är värt allt! Strunt samma att man ser ut som ett nyvaket, gråhårigt vrak när man lämnar på dagis! "Nyponrosens" dagar är över! Jag är och förblir mamma till de två mest underbara monsterungarna som hamnat på denna jord!
Nu får ni inte missförstå mig! Jag älskar mina små över allt annat och skulle inte byta bort dem för allt i världen. Jag lovar att återkomma med större tilltro till livet när jag fått sova mer än 45 min i sträck! Fast det är klart... när Mini-me skrattar så hon kiknar av att man pussar henne på magen, eller när Lillemans blonda kalufs dyker upp bakom fotgaveln och viskar "mamma, får jag sova hos er?"... då är det värt det... det är värt allt! Strunt samma att man ser ut som ett nyvaket, gråhårigt vrak när man lämnar på dagis! "Nyponrosens" dagar är över! Jag är och förblir mamma till de två mest underbara monsterungarna som hamnat på denna jord!
Mormor i ett nötskal!
Mormor - Det ska vara raka kanter på pusslet "Lilleman".
Lilleman - Ja mormor! Raka kanter!
Lilleman lägger pusslet klart och visar upp för mormor.
- Titta mormor, nu är det raka kanter!! Ler stolt.
En stund senare kommer han in i köket där vi sitter och pratar, mormor skriver inköpslista inför middagshandlingen.
- Mormor... raka kanter...
- Va?
- Ja, det ska vara raka kanter på pusslet...
Han är fördärvad, han kommer aldrig våga rita utanför strecken i målarböckerna eller lägga pussel utanför ramen! *asg* Militärisk diciplin...
Lilleman - Ja mormor! Raka kanter!
Lilleman lägger pusslet klart och visar upp för mormor.
- Titta mormor, nu är det raka kanter!! Ler stolt.
En stund senare kommer han in i köket där vi sitter och pratar, mormor skriver inköpslista inför middagshandlingen.
- Mormor... raka kanter...
- Va?
- Ja, det ska vara raka kanter på pusslet...
Han är fördärvad, han kommer aldrig våga rita utanför strecken i målarböckerna eller lägga pussel utanför ramen! *asg* Militärisk diciplin...
Välkommen!
Tänkte jag skulle ge mig på det här med att blogga. Tiden räcker sällan till men vi provar!
Regnar idag, igen! Sonen och maken har gömt sig i garaget där de bygger tv-bänk. Alltid projekt på gång! Men det är väl så det ska vara. Semestern ska gå åt till att göra allt det där som man inte hinner annars.... i det här fallet till att bygga, måla och träffa svärföräldrar.
Sitter kattvakt åt föräldrarnas minitigrar. 4 stycken är de och en av dem är nyopererad med 2 härliga dränage i kinden. Med tratt på huvudet och rakad (norsk skogkatt) så ser han lite lustig ut. Han har vissa problem med att ta sig upp och ner för trappen och de andra katterna är lite väl närgågna för hans smak just nu.
Ska försöka få tag på sportbutiken också. Planerar att köpa en Crosstrainer och de skulle få in nya modeller i veckan som gått. Får ta barnen med i morgon och åka dit om de nu har kommit som utlovat. Hinner aldrig gå och träna så träning hemma verkar vara enda alternativet. Sedan får vi väl se hur mycket den kommer att användas. Får jag som jag vill så blir det minst 5 timmar i veckan... men det visar sig. Har en liten "mini-me" här hemma på 4 månader som avskyr att ligga i vagn så det blir inte många långpromenader tyvärr. Hade ju hoppats på att barn nr 2 skulle vara mer benägen att gilla vagnen än barn nr 1 var, men jag fick inte som jag ville...
Nu vaknar lilltjejen så jag får nog trippa dit...
Regnar idag, igen! Sonen och maken har gömt sig i garaget där de bygger tv-bänk. Alltid projekt på gång! Men det är väl så det ska vara. Semestern ska gå åt till att göra allt det där som man inte hinner annars.... i det här fallet till att bygga, måla och träffa svärföräldrar.
Sitter kattvakt åt föräldrarnas minitigrar. 4 stycken är de och en av dem är nyopererad med 2 härliga dränage i kinden. Med tratt på huvudet och rakad (norsk skogkatt) så ser han lite lustig ut. Han har vissa problem med att ta sig upp och ner för trappen och de andra katterna är lite väl närgågna för hans smak just nu.
Ska försöka få tag på sportbutiken också. Planerar att köpa en Crosstrainer och de skulle få in nya modeller i veckan som gått. Får ta barnen med i morgon och åka dit om de nu har kommit som utlovat. Hinner aldrig gå och träna så träning hemma verkar vara enda alternativet. Sedan får vi väl se hur mycket den kommer att användas. Får jag som jag vill så blir det minst 5 timmar i veckan... men det visar sig. Har en liten "mini-me" här hemma på 4 månader som avskyr att ligga i vagn så det blir inte många långpromenader tyvärr. Hade ju hoppats på att barn nr 2 skulle vara mer benägen att gilla vagnen än barn nr 1 var, men jag fick inte som jag ville...
Nu vaknar lilltjejen så jag får nog trippa dit...
