Loreleiis hörna

Vi hade ju varit ute i god tid! Trodde vi i alla fall. Vi var och köpte Lillemans vinterjacka och byxor för flera veckor sedan för att inte stå där med skägget i brevlådan när snön plötsligt skulle till att dyka upp. Skor inhandlades även de... köpte lite för stort för att det skulle passa hela vintern. Men! Så kom dagen när vi skulle använda byxor och jacka för första gången... Jackan var för liten och byxorna nästan för korta!!! Fast det var så stort när vi köpte det... så nu står vi där med en jacka som är tight och byxor som kommer vara för korta redan till jul! Var således ner på stan och köpte en uppsättning till eftersom det är allmänt känt att vintern kan hålla i sig ända till april. Men, när vi kom hem och skulle prova på sonen så var även den jackan tight! Min lillkille är faktiskt bara 98cm och väger ca 15 kg...  104 borde inte vara för tight! Men men....  så nu står vi där... i morgon ska hela familjen till stan för att göra ett 3e och SISTA försök att hitta ordentliga kläder till sonen inför vintern! Han avskyr att prova kläder men vi har inget val.

Dottern min växer så det knakar. Vi ska på 8 mån kontroll 3e december igen. Kryper just nu runt under mormors rullator (tillfälligt på besök efter höftoperation) och försöker ställa sig upp första chans hon får. Hon äter som en häst och sover väldigt lite... Hon har helt enkelt inte tid att sova. "Mamma!" säger hon med eftertryck när hon är på rätt humör. Men oftast är det osamanhängande vokaler och inte så mycket ordentligt joller än (typ gagagaga eller dyl).

Bröllopskort. Jag försöker få ordning på bilderna från vårat lilla bröllop men det går långsamt. Mest för att jag har ständig "hjälp" av lilltjejen som vill vara med och dra i alla papper, band, saxar och knivar. Skulle behöva en helgs semester för att få jobba ifred så skulle jag snart vara klar.

Nu drar hon i mig igen så nu är det dags att ge sig....

Äntligen har datorn kommit! Vi har väntat och väntat och väntat. Den blev beställd redan i somras men av olika anledningar har det dragit ut på tiden med leverans. Vi la installationsorder på Internet i förra veckan men det skulle ta upp till 20 dagar tror jag... Men snart kan jag vara ute på nätet även hemma och då ska det bli lite mer ordning och reda.

Har investerat i nytt till pysselhörnan. Håltången jag köpte för några veckor sedan gav sig i en spärr så jag var tvungen att reklamera den. Byttes mot en fjäderstans istället med kombinerad stans och öljettverktyg. Så nu ska inhandlas öljetter i rätt storlek när jag hittar några dvs. Passade på att handla material till bröllopsboken samtidigt. Efter nästan 1,5 år ska nu korten in i album är det tänkt. En hel del fixande innan det är klart kan jag lova!

Sonen är frisk verkar det som så det blir nog dagis i morgon. Men jag ser inte fram emot det. Magsjukesäsongen har startat och jag skulle helst av allt hålla honom innanför våra väggar för att slippa eländet. Men så fungerar inte världen. Han saknar sina kompisar och då måste han få gå. Dessutom vill jag inte riskera att förlora platsen bara för att vi aldrig har honom där. Just nu sitter han dock hos mormor och tittar på "Mumin" :-)

Lilltjejen kryper runt på golvet och gnäller för att hon inte får båda benen med sig. Ena foten framför knät på andra benet så att säga. Men söt är hon ialla fall.

Några kort på makens farsdags-kort:

Vi är ensamma den här helgen, mini-me och jag. Lilleman och maken är hos svärföräldrarna och byter till vinterdäck. Vi valde att stanna hemma eftersom det var meningen att sommardäcken skulle med hem den här gången och då får inte mini-me's bilbarnstol plats i baksätet. Tråkigt men så fick det bli. Tror ni inte att maken ringer idag på morgonen och meddelar att han av någon anledning har beslutat att sommardäcken får vara kvar där nere ändå! Då hade jag ju kunnat följa med ner med mini-me ändå! Nu missar vi att träffa nya kusinen till våra barn som kom i slutet av oktober gö! Typiskt! Ja ja, lilleman har i alla fall fått träffa nya kusinen ,det är alltid  något!

Sitter således hemma hos mina föräldrar och beklagar mig eftersom jag redan klättrar på väggarna av att vara hemma utan min son!! Hur kan man sakna någon så enormt efter så kort tid? När de är där så längtar man efter en lugn stund men när de är borta så blir det som ett vacum istället!

Trots... Någon som känner igen det begreppet? Sonen som varit blöjfri i ett halvår har nu börjat kissa på sig igen. Inte hela tiden men någon gång varannan eller var tredje dag, nästan uteslutande på kvällen. Tror utan någon större tvekan att det handlar om ren och skär trots. Han är hemsk på kvällarna just nu, vill inte borsta tänderna, skriker och gråter om vart annat. Och mitt i allt det här så slutar det med att han kissar i kallingarna. Jag vet att jag borde tiga ihjäl problemet eftersom han får negativ uppmärksamhet av att jag blir ledsen och irriterad när det händer. Men jag var så stolt över honom för att han var torr och så känns det som att vi får börja om från början. Det känns som ett nederlag, men inte hans utan mitt eftersom jag inser att det är jag som triggat igång beteendet. Jag vet ju att det är normalt att det går lite fram och tillbaka även efter ett halvår, men jag hade just slutat nojja över att det kunde hända olyckor eftersom inga hände... Men men... Jag försöker vara pedagogisk och inte göra någon stor grej av det, inte visa att jag blir ledsen och arg utan bara ta det som det är. Problemet kommer när man ska försöka få in honom i duschen för att skölja av eländet eftersom jag inte vill att han ska behöva sova så och sedan gå till dagis och lukta blä. Han vill inte in i duschen och så blir det bråk om det istället. Vi är helt klart inne i en ond spiral just nu. Förhoppningsvis släpper det snart så jag får tillbaka min underbara lilleman igen...

Mini-me då... Har fått två tänder nu, sött som bara den. Ålar sig fram, hasar sig fram på rumpan (eller egentligen hoppar hon nog mer, ser ut som en liten studsboll när hon sätter fart). Hon äter med god aptit och är allmänt mysig. Gillar fortfarande inte att sitta själv på golvet men sitter man där med henne är hon nöjd. Hon reste sig upp för första gången förra fredagen! Drog sig upp till stående med hjälp av brorsans bokhylla. Min lilla 7 månaders dotter! Det går för fort! Härom dagen när jag hängde tvätt så hör jag ett fnitter från golvet. Då hade hon försökt dra sig upp i tvättställningen men tappat fotfästet och hängde i armarna med magen upp och tårna lätt i golvet från tvättställningen och fnittrade... Hur sött som helst.

Nej! Nu får det vara måndag så maken och sonen kommer hem igen... tycker jag... första gången på länge man faktiskt längtar efter en måndag ;-)